Cause I´m worth it
Jag tänkte skriva att dagen som började så bra tog en oväntad vändning… Men så kom jag på att den faktiskt inte alls började så bra, tog gårdagen ens slut?
Jag somnade vid 01.30 inatt och vaknade 04:00 och kunde inte somna om, efter en timmes vridande i sängen så gick jag upp och gjorde kaffe och ett knäcke, lyssnade på musik och ordnade en minnesvärd spellista på spotify. Jag var klar med den 09:00 och slumrade då till i ca 45 minuter. Sen packade jag väskan med träningskläder och matlåda och stack till salongen. Ikväll blir 1 timmes yoga och sen lite styrka, träningsvärken är fortfarande ganska grym men det ska väl ge sig snart.
Jag beställde ett par skor häromdagen, ett par DrMartens airwair. Det var rea och jag tror jag betalade 599:- istället för 1200:-. Jag köper aldrig så dyra kläder/skor till mig själv men jag kände att jag faktiskt var värd bra och fotriktiga skor, jag är 38 år gammal, kroppen värker och jag går i 99 kronorsskor från skopunkten.
Det är magiskt skönt att belasta fötterna nu.
Just det, en stor kram till er som kommenterat inlägget under här samt på facebook. Jag känner mig lite lättare över att veta att fler känner likadant som mig, att jag inte är ensam. Plus att ni känner er som mig och att ni inte är ensamma heller. Detta är ju något man inte direkt pratar om eftersom det känns rätt så pinsamt och såklart tror man ju att man är ensam om just den känslan, den rädslan… Men det är vi alltså inte.




Det var du helt klart värd! För att inte tala om dina fötter som ska släpa runt på dig i minst femtio år till…