Nebulosa

du var ett svart hål en fallande stjärna
ett sprängt partikelfält en evighet
bakom universums ände
fanns en utopi, en illusion

och jag; en välbevarad hemlighet
för dig att hålla dold
för friheten och för din eftervärld

mitt vakuum är här och nu
i periferin

blundar säger;
du kan inte le sådär när det känns såhär

inuti

går jag sönder

vg

Astrofoto och Lighttrails

Mitt liv är ett ständigt kaos och jag befinner mig i en trötthet so jag inte kan ta mig ur, jag är trött precis hela tiden och har varit i flera år. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover, jag ör ändå lika trött. När jag vaknar så undrar jag hur jag ska ta mig igenom dagen då tröttheten är smärtsam. Jag fick diagnosen utmattningssyndrom för ca 3 år sedan när jag gick i kbt och fick små saker att ändra på i mitt arbete och i mitt liv. Dessvärre har jag inte ändrat sättet jag arbetar på utan jobbar fortfarande utan raster och utan lunch, det är mitt eget val och jag har valt att vara produktiv och ta emot kunder istället för att sitta av tiden. Att jobba på det sättet tär på både psyke och kropp.
Men det är inte synd om mig då jag valt mitt arbete helt själv, jag älskar mitt arbete. Jag har bara svårt att ta mig ur en ond cirkel och jag vet inte hur jag ska hitta stunder av lycka och harmoni, jag är totalt tom inuti, dränerad.

Hitta tid för återhämtning sa terapeuten. Fota, ta promenader med hundarna osv. Inget av detta har gett mig någonting och jag känner ingen glädje. Visst kan jag börja ta 30 minuters lunch om dagen men jag tror knappast att det ger mig orken och glädjen tillbaka.

Häromnatten tog jag mig ut för att prova på astrofotografering, en fotogenre som jag imponeras av men aldrig ens velat prova då det verkar alldeles för avancerat. Men nu fick jag känna på hur fascinerande astro och nattfotografering kan vara och jag har längtat tillbaka ut varje minut sen dess. Jag känner starkt att detta är något jag kan hitta lugnet i, glädjen och kanske återhämtning. Om jag har tur så blir detta en vändpunkt för mig.

Att stå där i kolsvarta natten med vinden som kyler ner fingrarna så att dom knappt går att röra medan kamerans slutare är öppen i 10 sekunder och du kan inte se någonting annat än svart… och efter en stund se hur bilden på displayen framträder och det ser bra ut, det ser fantastiskt ut. Himlavalvet med stjärnkluster och galaxer är ren magi och där någonstans ska jag försöka hitta tillbaka till mig själv.

Nikon D800
Sigma Art 35mm
F/1.6
10 sek
ISO-800
Exponeringskompensation -3

astro1web2

Nikon D800
Sigma Art 35mm
F/8
1.6 sek
ISO-800
Exponeringskompensation -3

astro3web