kvantteori

det handlar om dagarna jag inte orkade överleva
om nätterna dimmiga av prometazin och zopiklon
tiden som slingrig slowmotion som vridningar i skinnet, röda märken
och naket kött
det finns inget som värker som tystnad
men jag skrek aldrig ut min intighet för ångesten är förlamande och jag var stum
tärd
trasig
det är så här man blir ett svart hål ett sprängt partikelfält, elektrisk

ett bortglömt silentium

för
det finns inget som värker som tystnad

min vän

craz8web

 

Hur gör man en förändring?

Det blir Fredag igen och igen och igen, tiden snurrar så fort och jag är plötsligt 41 år. När hände detta egentligen, när passerade livet och när lät jag bli att ta vara på exakt varje minut av mitt liv?
Första 16 åren av mitt liv ville jag bara ta mig igenom och förbi men de sista 8 åren har varit de bästa i mitt liv och jag vill bara stanna tiden här men ändå är det så svårt att stanna upp och ta in nuet… Gräset är inte grönare på andra sidan, varken i relationer eller i ens innersta, lär man sig någonsin det?
Jag har gjort det här så många gånger nu och levt det här livet så många gånger, jag måste göra det annorlunda från och med nu.

12804752_10209099810755291_994629577450794529_n921079_10209138200715016_7046192028368885536_o

Om natten

Dagarna går och jag harvar på, Karlsson och jag arbetar långa dagar och sena kvällar, tar promenader och sover i separata rum. Det går inte att få något nattlig gos ifrån den damen inte. Men i måndags kom D och Findus hem efter 2,5 veckors semester i Småland och det innebär supergos hela tiden 🙂
När D och jag ligger bredvid varandra så ska Findus ligga mellan oss eller hos den som ligger längst in mot mitten.

image image

This entry was posted in Dagbok.