Barfotaflickan

Dagarna är blöta och soliga, varma, hösten är vacker i år men den gör mitt hår lockigt och jag hatar det lockiga. Jag hatar den blöta kylan men jag är allergisk mot solen och sommarvärmen, det är inte lätt att vara rödhårig då vi har en överkänslighet mot både värme och kyla. Lagom är liksom bäst men lagom tråkar ut mig.
Jag försökte få på mig mina gummistövlar för att kunna vandra i de blöta lövhögarna med vovsarna men mina skadade fötter klarar fortfarande inte av att ha annat än lösa tygskor på sig. Blåmärkena börjar övergå till ljusgrått och läka ut men jag är fortfarande så svullen att det till och med är plågsamt att ha strumpor på fötterna. Fötternas svullnad gör mig orolig, kommer det någonsin gå över eller får jag gå barfota i fortsättningen?

stövlar

Neew Moon

neewmoon

Jag tillbringar nästan all ledig tid till att lyssna på Twilight… och jag kompletterar ljudboken med vanliga böcker och filmerna. Jag har med flit låtit bli att se de sista filmerna då jag vill läsa klart böckerna först. Känslan i böckerna är så överväldigande att jag aldrig kommer sluta älska denna bokserie. Det sämsta med att göra film av en bok som Twilight är att den extremt starka kärlekshistorien inte kommer fram, filmerna går så snabbt i handlingen och deras kärlekshistorias utveckling finns inte med i filmen. Den kärlekshistoria som varje gång får mig att tappa andan, att hålla andan, att längta. Första boken sträckläste jag från 22 på kvällen till 06 på morgonen, det var nån gång runt 2008 och Daniel var bortrest. Nu sitter jag fast i kärlekshistorien igen… Och jag älskar det.

lö

Det där med träning

Ibland är träning farligt, skitfarligt. Och jag förbannar mig själv för att ha skadat mig så jävla illa att jag inte kan ha strumpor eller skor på, att jag inte kan gå upprätt pga ryggen och att jag efter ett försök till dammsugning bara kunde lägga mig ner och kvida pga smärtan. Fan fan fan för att inte kunna träna. Fatta 80 kg på stången vid knäböj? Näe, det kommer vara rätt läskigt när jag ska börja böja igen, jag kanske får se till att ha någon stark människa med mig som kan passa ifall ryggen viker 🙁

1376412_10202375023599815_847763502_n 1380393_10202374918477187_129107859_n

This entry was posted in Dagbok.

Om olyckan

Jag har varit sjuk till och från under 8 veckor nu och fått avstå en hel del från träningen… Ett rent helvete helt enkelt.

Men men, jag var igång nu iaf och kände mig stark, påbörjade en kreatinkur md en uppladdningsfas på 1 vecka. Lagom till att uppladdningsfasen var klar så var jag med om en liten olycka, i onsdags så lossnade mitt chins-räcke och jag föll rejält illa. Jag landade på fotryggarna, krossade massa  kärl som läckte blod och gjorde fötterna svarta. Jag kunde inte röra fötterna eller tårna på flera timmar och trodde jag var totalbruten, låg i en hög och ropade på hjälp, mådde illa och ville kräkas mellan gråten. Då var smärtan i fötterna så akut att jag inte ens kände av ryggen som hade fått sig rejäla sättningar, skadade knän, armbågar, handleder och en ond framtand. Jag blir lite rädd när jag tänker på om Daniel inte hade varit hemma, han bar in mig till sängen och kylde ner mina fötter med frusen köttfärs så svullnaden lugnade sig rätt bra.

Men skam den som åker till sjukhus så jag åkte och jobbade istället. Sen körde jag och Linda ett bicepspass på 25-30 minuter, pumpade ur armarna ordentligt och stretchade ryggen lite mjukt, vi tänkte att det kunde vara nyttigt att få igång blodgenomströmningen i musklerna och mata ut lite syre för snabbare läkning.  Jag är van att gå med värk så detta är inget jag kände mig särskilt orolig över förns ryggen började jävlas riktigt ordentligt. I 2 dagar har jag gått framåtböjd pga ryggen och hasat utan att heller kunna lyfta fötterna, på jobbet har jag fått gå barfota för strumpor och skor gör för ont och igår när jag fick åk till akuten och röntga kroppsdelarna haltade jag runt i strumpfötter, fasiken vad folk stirrar när man beter sig lite annorlunda 😛

Så med diverse mjukdelsskador så har jag nu 2 veckors stenhårt träningsförbud… IGEN!!!

Lugna promenader är tillåtna men ingen styrketräning, varma bad och omslag samt mjuk massage. Seriöst, jag är ju laddad till max med kreatin i kroppen och vill inget hellre än att bygga och så måste jag avbryta för att sedan börja om med en ny uppladdningsfas… Jag har faktiskt legat i natt och funderat på vilja övningar jag skule kunna utföra utan att belasta ryggen och det är svårt, man kopplar in latsen vid tricepsövningar och ländryggen kopplas in även vid lättare ben/rumpövningar… Gaaaah, jag blir galen, totalt jäkla galen.

Här kommer en gammal och redan använd bild på en sjuk (syns på ögonen va ;) tjej med krut i kroppen)
fleweb

1 bild om ensamhet

Jag var faktiskt med på dopet tro det eller ej…

På något sätt känner jag mig lite bitter på att aldrig finnas med på familjefoton, att alltid dokumentera hela min fina familj medan det är som att jag själv inte finns. Jag blir inte bra på bild så därför gör det inget att jag alltid står bakom kameran men så kommer tankarna:

När man/vi/familjen kikar på familjebilderna om 50 år. Vem minns mig då?

DSC_3112

Fotograf; Daniel Zjiwago