Det här är Min historia och jag säger Nej tack till folks negativitet!

Jag börjar bli trött på mentaliteten här i Sverige så därför skriver jag det här inlägget nu,

Jag är ingen tjock tjej, jag är inte heller den smalaste tjejen. Under min tonårstid var jag som vilken normal tjej som helst men när jag var runt 24 år år så började jag öka i vikt trots att jag åt som innan och hade ett aktivt liv. 15 kilo plus och många år senare så kände jag hur stor jag hade blivit och ville ändra på det men det gick inte, jag försökte med GI, Atkins, kaloriräkning och Reductil. Inget fungerade och jag gav till slut upp. Jag var hos läkaren i omgångar pga min dåliga hälsa men blodproverna visade ingenting och läkarna kallade mina symptom för psykiska. Där någonstans förlorade jag mig själv ett tag men lyckades efter några år igen börja gå ner i vikt. Jag köpte Reductil på nätet (den starkaste dosen) samt räknade kalorier stenhårt och gick ner till 54 kg. I samma veva lämnade jag min dåvarande fästman som ständigt påpekade hur jag såg ut, att jag var för tjock, att jag åt för många bullar osv. Han kommenterade nån gång att det var typiskt att jag skulle gå ner i vikt då jag gjorde slut med honom.

Smalhets på hög nivå.

Efter det fick jag kämpa för att hålla mig på en (för mig) normal vikt, jag gick ständigt upp i vikt men bantade ner de kilona igen. Mitt liv var en riktig jojobantning. Sen till slut gjordes det en biopsi på mig och jag fick diagnosen Hashimotos tyreodit, min ämnesomsättning var på noll så det var inte konstigt att jag ständigt ökade i vikt trots min kamp.

Sedan fortsatte åren med Levaxin och kaloriunderskott, så fort jag åt över 1100 kcal så gick jag upp i vikt. I början höll jag mig på en normalvikt utav kosten men i slutet så gick jag bara upp i vikt och då drog jag ner kalorierna ännu mer. En ond cirkel av dålig ämnesomsättning, diet, sjukdom, bantning, cardioträning och inget resultat fick mig att bli knäpp. Speciellt knäpp blev jag av kommentarer från folk som kallade mig anorektiker och/eller bulimiker. Nej, jag blev ledsen och kränkt. Jag har en sjukdom som gör att jag går upp i vikt av nästan ingenting och som jag försökte motarbeta.

För 3 månader sedan fick jag nog av att leva på svältkost och började träna lite mer styrka hemma, jag köpte tyngre hantlar och jag googlade på bra övningar och jag märkte ett väldigt snabbt resultat i styrka. Men utförde jag övningarna rätt?
Jag ville se en förändring i kroppen och jag var trött på att banta så jag bestämde mig för att köpa ett månadskort på Huddingehallen och jag gick dit och körde maskiner. Där någonstans blev jag mer peppad och kontaktade en fitnesstjej som jag sponsrat med nagelförlängning inför Decembercupen och Luciapokalen, utav henne fick jag ett personligt kostupplägg samt coaching med träningen.

För 2 månader sedan  köpte jag ett års-abonnemang på Flex Sports Club och kör åtminstone 5 tunga styrketräningspass i veckan, jag har övergått helt till fria vikter och slutat med maskiner (maskinerna är ett komplement bara). Idag törs jag gå in i fria vikter-rummet och ta plats framför spegeln bredvid biffarna och de snygga smala tjejerna som jag var så skraj för förut, dom bryr sig inte ett dugg om mig ju 😉

Med hård träning kommer en  en kost som jag inte är/var van vid, att äta var tredje timme och att äta så cleant det går, inga skumma tillsatser, inget halvfabrikat osv. Jag har slutat helt med allt som är kolsyrat, även vatten och jag har slutat med tugummi. Jag äter i princip kött och potatis varje dag. I början hade jag svårt för att börja äta mer då jag kände att jag tappade kontrollen och jag var rädd att börja gå upp i vikt igen vilket jag faktiskt gjorde. Men jag körde på och tränade, åt och tog alla mina olika vitaminer, proteiner, glutamin mm. Till slut vågade jag släppa kontrollen både på mat och vågen och jag ser hur kroppen formas om, fettdepåerna försvinner sakta men säkert trots att jag äter mer, jag är ständigt hungrig (hungrig på riktigt alltså). I början körde jag helggodis och vin, fusk var tillåtet för mig och är tillåtet men så förra veckan så hände något, magen som är mitt stora hatområde började se annorlunda ut. Svullnaden börjar ge med sig och muskler börjar framträda och där någonstans så blev jag inte ens sugen på helggodiset utan lyxade på en proteinbar och en shaker med isvatten framför Eurovision. Och jag var så jäkla nöjd, jag kände mig så oerhört lycklig och belåten med mig själv och livet.

Idag bryr jag mig inte om att vara smal längre, det är inte det som driver min träning framåt utan det är min styrka. Att kunna ta tyngre vikter och att känna mig stark, att se hur kroppen formas om och att jag gör något med mitt liv. Jag har inte bara börjat träna, jag har även skaffat mig en hobby, en ny livsstil, ett nytt tänk och jag håller mig frisk och hälsosam. Jag har börjat känna mig lycklig och tillfreds med mig själv och mitt liv och det är en känsla jag inte haft på väldigt många år. Det är som Linda sa; träning är inte bara träning och att gå till gymmet, träning en livsstil, en religion och det här är religionen vi har valt. Jag kan seriöst säga att så vänliga, hjälpsamma och öppna människor som de jag träffar på gymmet varje dag är sällan jag träffar någon annanstans i livet vilket såklart leder mig in på nästa ämne;

Hur ens träning kan provocera andra!

Det kommer tyvärr en del nackdelar med att man tränar och äter cleant och det är allt i från dryga kommentarer till skitsnack. Jag vet seriöst inte hur folk kan ta så illa vid sig av att jag/andra tränar. Hur folk kan tycka det är så viktigt att påpeka att jag har en 40-års kris, eller att träning är ointressant (ja för er som inte tränar själva kanske), hur det inte är nyttigt att träna så mycket, att muskulösa tjejer inte ser så bra ut, att träningsvärken är ett bevis på att det inte är bra med träning osv. Sedan tillkommer lite mer kommentarer om att man har anorexi och man hånas för sitt val att äta en nyttigare kost och att man bakar hälsosamma sockerfria bakverk istället för de vanliga bakverken.

Vad betyder denna ounsamhet och varför finns den?

Varför är man inte glad åt att en person lyckats ändra sitt ohälsosamma leverne och börjat göra något nyttigt som får en att må bra både fysiskt och psykiskt? Är det avundsjuka? Avundsjuka för att man själv inte orkar komma igång eller ens vill träna?
Jag vet att även jag tittade på vältränade tjejer och sa nåt dumt om dom bara för att stärka mig själv som inte hade valt deras livsstil, det är fult med muskler på tjejer, dom ser ut som karlar, patetiskt att inte ha ett liv…  Ja, jag vet inte vad jag hittade på för att rättfärdiga mitt eget leverne.
Jag var avundsjuk på att jag inte hade kraften att ta hand om min egen kropp.

Jag tycker inte längre att smala tjejer är så perfekta, tvärtom kan jag tycka synd om dom som bara bantar, jag vet för jag har varit där. Nu läser jag träningsbloggar för att inspireras och jag har hellre en vältränad kropp en en smalslapp kropp. Däremot trashar jag inte andra människor för just deras val och jag hoppas bara att dom kan respektera mitt val och glädjas åt mitt nya hälsosamma liv.

Det var allt för mig denna gång.

Detta är en bild tagen i Fredags, det var den som fick mig att tappa sugen helt på helggodiset. Svullnad borta och muskler som träder fram. I morgon slänger jag upp före och efter-bilder på min resa.

IMG_8544

Eufori

Denna helg har gått åt till att vara turist i min egen stad. Kära svärmor har bott hos oss sen i Onsdags så det har varit shopping, luncher och utflykter i Gamla stan, båtsightseeing under Stockholms broar och middagsbjudningar hos hennes kusin med make (världens häftigaste 90-åringar). Jag har även hunnit hälsa på min ex-svägerska och mina syskonbarn och jag har petat in träning tidiga förmiddagar för att hinna med allt. Sen får vi inte glömma allt gott jag ätit, både mat och godis/glass, det är det slut med nu.

Jag var så jävla glad i Torsdags då jag körde 70 kg på den fria stången i knäböj, i Lördags blev det bla marklyft a’ 50 kg (där har jag inte ökat på mer vikt ännu). Igår körde jag 2 set på 40 kg som uppvärmning och sedan ökade jag på successivt och avslutade med 12 rep/2 set på 80 kg.
Jag gick inte ner riktigt så djupt som med lättare vikt men jag vågade inte göra det då jag inte hade passning, det får bli djupare knäböj när Linda är med mig nästa gång 😀
Det är rätt galet att man kan känna sig så euforiskt lycklig bara för man har ökat på vikter och utmanat sig själv på gymmet… Bästa känslan.

Glad tjej som turistar med svärmor:

jagochsväris

Nagelförlängningar, solsken och styrketräning.

Jag är fortfarande sjuk men jobbar på, avviker ofta till toaletten för att snyta mig mina kunder uppskattar hellre en snorig nagelterapeut än en frånvarande nagelterapeut 🙂

Solen skiner och det är sjukt varmt ute, dessvärre missar jag det mesta av dessa vackra vårdagar då jag jobbar till 20:00 om kvällarna… Bittert bittert. Förhoppningsvis blir det lite sol i morgon också så jag kan ta med svärmor och hundarna ut i solen för lite kaffedrickande.

Update; idag är det Torsdag och en leeeeedig dag, första morgonen på en vecka som jag vaknar utan smällande huvudvärk och näsan är inte lika täppt. Än har jag inte behövt snyta mig (wow) så nu är det frukosttime och sen ner till gymmet…. Woohooooo ;)
Det känns lite läskigt att se vad som eventuellt kan ha försämrats av en veckas sjukfrånvaro, hur mycket styrka och kondis jag kan ha tappat och hur jag kommer må under träningen. Men men, det återstår att se.
Såhär ser mina dagar ut:

  • IMG_8439
  • IMG_8438
  • IMG_8436
  • IMG_8403
  • IMG_8400
  • IMG_8341
  • IMG_8353
  • IMG_8357
  • IMG_8398
  • IMG_8399
  • IMG_8340
  • IMG_8312
  • IMG_8303
  • IMG_8302
  • IMG_8301
  • IMG_8300
  • IMG_8295
  • IMG_8297
  • IMG_8293
  • IMG_8280
  • IMG_8279
  • IMG_8278
  • IMG_8277
  • IMG_8271
  • IMG_8270
  • IMG_8269
  • IMG_8267
  • IMG_8266
  • IMG_8265
  • IMG_8263
  • IMG_8261
  • IMG_8255
  • IMG_8254
  • IMG_8253
  • IMG_8245
  • IMG_8244
  • IMG_8229
  • IMG_8228
  • IMG_8194
  • IMG_8193
  • IMG_8181
  • IMG_8120
  • IMG_8119
  • IMG_8440

 

Sängfrukost

Det tog 1 timme att försöka komma ur förkylningskoman, fy fan vad jag hatar att vara sjuk… Men det är bara att bita i det sura äpplet och ta sig till jobbet i morgon, man kan inte ligga hemma och skita i att jobba bara för lite förkylningskrämpor… Arbetsmoralen på min salong är hög, både jag och min söta kollega Hannah jobbar så länge det inte är någon risk att vi smittar ner våra kunder. Att vi själva mår crap är smällar man får ta som egen företagare 😉

Dagens frukost för en mästare;

2 kokta ägg
1 kopp snabbkaffe (akta lilla magen)
2 glutenfria knäcke med skinka och banan
Kvarg med bananbitar

Och ingen träning.

Dessvärre får jag inte träna i detta tillstånd, det var lättare förr när jag inte tränade så hårt och seriöst utan mest powerwalkade och körde lite hemmaträning, då kunde jag köra på trots förkylningar men inte nu… Så nu har det gått 3 dagar utan träning och jag lär inte kunna träna på ett tag framöver heller. Big Fail!

jbwebjb2

Rapport från sjukstugan

I onsdags morse plockade Linda upp mig här i Tumba så åkte vi till Flex Hagsätra (Tumba var stängt), väl där så körde hon skiten ur mig vilket var rätt så underbart. Jag önskar att hon alltid kunde stå och få fart på mig så jag verkligen tar ut mig på det sättet 😉

Vi började med knäböj, Linda körde ett gäng reps på 100 kilo (wow) och jag körde 60 kilo, jag var jävligt nöjd med 60 kilo med tanke på att det bara var andra gången jag körde med fri stång. Jag brukar köra smithen när jag är ensam eftersom jag vill ha nån som passar på mig då jag är såpass ny på detta. Sen öste vi på 1 timme ben och direkt på mage, i slutet så kröp jag från ena övningen till den andra… Jag trodde verkligen inte jag kunde ge mer men Linda såg till att jag fortsatte. Saken är den att jag är envis och jag vägrar ge upp så hennes pepp gav effekt 😉

Nu känns det som att jag aldrig vill träna utan Linda igen, hon är inte bara en grym coach utan även en tjej jag börjar gilla riktigt mycket :=)

I torsdags blev det armar och bröst men igår (fredag) så fick jag ont i halsen och var tvungen att ställa in helgens träning. Jag har hållt mig frisk sen i Januari och är rätt så säker på att det är D-vitaminens förtjänst men nu åkte jag dit, förhoppningsvis så är jag inte sjuk lika länge som jag var förr då jag åkte på varenda bacill som kom i min väg.

Nu blir det till att krypa ner i sängen och kika på film resten av kvällen och hoppas att min make kan tänka sig att laga middag för ovanlighets skull.

IMG_8457 IMG_8459 IMG_8461