Så blev jag expert på att vänta själv

Man vänjer sig snabbt, man väntar på nån
Glasögonormen reflekterar ljus, skjutsar dig hem, villkorslöst
Bakpå min cykel höll du mig, som i kramp
Du landade hårt, du var nog alltid sjuk

Så lägg dig ner och sov, lilla syster
Bara lägg dig ner och bida din tid nu
Jag vet, du vet vad som måste ske nu
Jag tror stenhårt på din plan
Häng dom högt, häng dom högt

 IMG_8080IMG_8093

Dagarna går och jag tränar vidare och försöker samtidigt äta mer än vad jag gjort senaste 3 åren, att börja äta är en svår sak när man är van att leva på en kalorisnål kost för att hålla sin vikt. En stor anledning till att jag ligger lågt i kalorier är för att underfunktionen i min kropp ställer till det en hel del. Min förbränning ligger så otroligt lågt och det beror såklart på min sjukdom.Nu har jag skrivit matdagbok i en vecka och min vän/kund/pt Linda har utvärderat den samt skrivit ett dagligt matschema åt mig som jag nu försöker följa. Det är inte lätt att äta så ofta när man är van att äta 1 gång om dagen, det handlar om att få in ät-rutinerna i vardagen och få det att funka med kundbokningarna.

En annan sak som jag misshandlat min kropp med i alla år är socker, jag har Diabetes, jag är utbildad i just diabetes men ändå har jag struntat i senkomplikationer för min egen del. Jag är väldigt noggrann med min bror och mitt brorsbarn, med mina kunder och vänner som har diabetes men mig själv har jag totalt ignorerat. Jag tror människan är duktig på att ignorera sig själv av någon konstig anledning.Hädanefter ska jag äta var tredje timme och hålla blodsockret på en jämn nivå samt få magen och sömnen att fungera, det är galet att jag var tvungen att må riktigt dåligt för att jag skulle fatta att det inte är hållbart med den livsstilen jag för. Så jag kontaktade Linda som tränar och tävlar i fitness för att få hjälp med ett normalt tänkande kring kosten samtidigt som hon också hjälper mig att träna på rätt sätt på gymmet.

Jag vill bygga muskler och forma om kroppen, jag är redan en smal tjej så det gäller att släppa kontrollen över vikten och vågen. På 3 veckor har jag gått upp 2 kilo, från 54 kilo till 56 kilo och det är inte fett. Första reaktionen var PANIK och en drift av att sluta träna men nu låter jag helt enkelt bli att väga mig och litar istället på min coach 😉

  • IMG_8035
  • IMG_8056
  • IMG_8060
  • IMG_8074
  • IMG_8131

Kost & Träning

Jag somnade med hjälp av min nya ”Sova-app”, den funkar magiskt. Men sen vaknade jag igen.
Hela natten sov jag urdåligt och jag vaknade med huvudvärk, fick en ipren av min man vid halv sju, somnade om en halvtimme och upp med huvudvärk (och grym träningsvärk)… Träningsvärken kan jag ta för den har jag orsakat själv och den njuter jag till och med av men denna huvudvärk?
Jag tyckte att jag drack ordentligt igår, eller iaf mer än vad jag brukar. Jag kan ha fått i mig 8-10 dl vatten, heeejjjaaaa 🙂
Kroppen kändes som ett kollapsat berg i morse så först tänkte jag stanna hemma men efter lite betänketid och eftertanke så kom jag fram till att denna känsla bara var temporär och jag hade haft ångest efter 2 timmar när kroppen vaknat till liv igen.

Dagens matlåda (brunch);
60 gram Falukorv,
2 kokta ägg.
Sallad på kidneybönor, rivna morötter, majs, olivolja och färskpressad vitlök.
Lättkvarg.

575077_10200940599860118_737640779_n45469_10200940599100099_723809728_n

Träning;
30 minuter på trappmaskinen
15 minuter styrka armar och axlar.

Jag var helt död och det var rusning vid maskinerna, gymmet var fullt av biffar och vi fick alla stå och vänta på att använda maskinerna efter varandra, sådant stressar mig och jag kan inte ta ut mig ordentligt. Alltså ett sjukt dåligt sk gym-pass men ett bättre rump-pass 😉 Oavsett så är jag jävligt besviken på mig själv, i morgon får det bli träning på förmiddagen innan jag slår upp dörrarna till salongen.

Väl hemma blev det hämtmat, kyckling och ris med vitlökssås. Efter det la jag mig med ett otroligt illamående, ett gäng toalettbesök och grym frossa. Jag var klantig och körde igång med lite pulver innan och under träning samt ett piller med koffein i under dagen. Kanske inte en hit med tanke på min problemmage, i morgon börjar jag med en halv dos och bara en utav dryckerna, antar att mage kan behöva vänja sig.
Att träna på detta sätt är nytt för mig, jag måste äta mer än vad jag brukar göra och sluta ligga på ett kaloriunderskott men jag vet ju liksom inte riktigt hur jag ska äta. Någonstans är det rätt så läskigt att börja äta mer igen och släppa på kontrollen. Jag är rädd att överäta, att jag överskattar min träning. Överallt läser jag att man ska dricka proteindrinkar, pwo och during workout mm så jag tänkte att jag kanske ska ta nåt av dessa tillskott så att kroppen orkar med. Jag har ju inte mått toppenbra senaste veckan och vet att det har med kost och vätska att göra och gissningsvis lite andra brister i kroppen.

IMG_8020IMG_8022

Man kan tro att det är lätt att börja träna mer seriöst och mer avancerat än en powerwalk och lite situps men det handlar fasiken om en hel vetenskap. Iaf om man som jag vill forma om kroppen och bygga muskler och inte bara träna lite för att hålla igång. Jag står som en ren nybörjare och amatör och vet knappt vilken fot jag ska stå på just nu. Helst sitter jag med tanke på träningsvärken i vaderna  😀

Efter ett hett bad och en favoritbok mår jag lite bättre, ja om man bortser från huvudvärken.

IMG_8024

PT

Jag har skaffat mig en PT, det är så jäkla bra med kontakter.

För ett tag sedan så sponsrade jag en fitnesstjej med en glittrig nagelförlängning innan Decembercupen och Luciapokalen och nu ska hon hjälpa mig att äta rätt och sedan träna rätt och jag kommer såklart att göra lite naglar på henne. Detta innebär att jag ska föra en matdagbok denna vecka så hon kan ta fram piskan och whip som sense i mig 😉

Nu är jag inne på tredje gymveckan och det känns så himla bra, jag längtar till att få gå och träna och jag längtar efter att få se ett tydligare resultat. Armarna syns det redan på med men jag vill ju att rumpan ska flytta sig ett par cm uppåt samt att magen ska försvinna. Det roliga är att jag faktiskt ser en viss tendens till muskler på sidan av magen, precis bredvid fettet 😛

Just ja, jag yogar ju 2 gånger i veckan också, kan vara vettigt att få hjälp med att stretcha ut denna stela gamla kropp… och en liten lisa för själen.

Måndag 18/3

Frukost;
1 glutenfritt havreknäcke m smör.
2 stekta ägg.
4 klunkar kaffe.

Träning;
15 minuter på trappmaskinen.
30 minuter styrka ben/rumpa/underkropp.

Lunch;
Köttfärssås med rivna morötter och milda mat 4%
Ca 20 gram riven ost.
Ca 25 gram majs.
Lite broccoli och blomkål.

En kopp snabbkaffe med mellanmjölk.

Sen ska jag köra 1 timme på gåbandet hemma ikväll och sen får jag se vad det blir till middag.

Länk till Lindas träningsblogg.

601644_10200932688062328_1037896240_n575167_10200932711742920_1294824686_n

En känsla av sol

Vaknade och såg att solen sken vilket fick mig att börja storstäda, jag dammade alla dammiga ytor, skrubbade rent skinnsoffan och oljade in den osv osv… Det är farligt det där med att öppna upp persiennerna, allt som man missar i dunklet kommer fram i solljus 😉

Sen blev det lite styrka för armar och axlar och sist en härlig frukost i solen.

Gött.

Ikväll blir det fest i en replokal med finska hårdrockare och deras respektive, jag har fått en hint om att det kommer vara en del kvinns i lädervästar som lever kvar i 80-talet 😀

frulliss

En paus ifrån gymmet

Jag hade tänkt träna ikväll efter jobbet, men jag känner själv att jag måste pausa lite. Min man tjatar på mig att ta det lugnt och min vän matar mig med bananer på gymmet när hon tycker jag ser för blek ut. Jag känner såklart själv att jag inte är jättepigg men jag orkar träna ändå och jag orkar ta i. Det jag inte gör rätt är att äta ordentligt tror jag, jag hinner inte riktigt ordna bra mat innan träningen eftersom jag jobbar som ett pucko. Däremot har jag försökt att börja äta mer de dagar jag tränar och inte ligga på för stort kaloriunderskott samt dricka lite mer, dessvärre missar jag det där med vätskan och jag gissar på att just vätskebristen är en stor orsak till min extrema huvudvärk som inte ens släpper med värktabletter.

Så, idag pausar jag… Motvilligt. På´t i morgon bitti igen.

Jag måste prata med en pt eller liknande om hur jag ska äta när jag tränar som jag gör och så måste jag våga äta mer kalorier antar jag, trots att jag ser ut att ha gått upp i vikt senaste dagarna. Det blir en kamp i huvudet som är jättejobbig, jag vill träna hårt och vet att jag behöver äta mer då men jag vill ändå hålla vikten nere och så fort jag äter lite mer än vad jag brukar så lägger jag på mig. NEJ, det är inte svält. Jag äter inte såååå lite att kroppen börjar spara på energin.

Jag misstänker att det är struman som spökar när det gäller vikten, att ha en underfunktion är inte det lättaste. Förbränningen ligger lågt, hjärtat slår långsammare, lever, njurar osv arbetar på lågfart och den ständiga tröttheten. Det kanske är dags att höja levaxindosen ett snäpp igen.

bild(9)bild(8)bild(7)bild(2)bild(3)bild(1)bild(4)bild

Veckans instagram

Ännu en vecka har gått, jag har börjat på Yoga och avancerat min hemmaträning med tyngre vikter till gymträning. Jag är troligen min största idol just nu, på riktigt. Och det mest hjälteaktiga jag gjort på länge (bortsett från en ”operation” jag utfört på jobbet, återkommer till detta senare)  var att be Långben stanna till vid Huddingehallen innan vi for till Växjö igår så jag fick träna i 45 minuter. Ja, jag gick sjäv, ensam till gymmet. Hjälte sa jag va 😉

Just nu sitter jag i min älskade husvagn med elementet på full fräs och mitt emot mig i sittgruppen sitter Kalle, världens coolaste hund:

IMG_7869

Långben är ute på isen med sin bror och pimplar, han förstörde min planerade tjejkväll igår så jag fixk avstå den men då följde jag med hit istället. Män har inte alltid så jäkla mycket innanför pannbenet, det där med uppgjorda planer eller att överhuvudtaget planera verkar inte vara deras starkaste sida.

Här kommer ett urplock från veckans instagram:

  • IMG_7800
  • IMG_7842
  • IMG_7811
  • IMG_7855
  • IMG_7819
  • IMG_7806
  • IMG_7828
  • IMG_7853
  • IMG_7844
  • IMG_7851
  • IMG_7849
  • IMG_7821

Cause I´m worth it

Jag tänkte skriva att dagen som började så bra tog en oväntad vändning… Men så kom jag på att den faktiskt inte alls började så bra, tog gårdagen ens slut?

Jag somnade vid 01.30 inatt och vaknade 04:00 och kunde inte somna om, efter en timmes vridande i sängen så gick jag upp och gjorde kaffe och ett knäcke, lyssnade på musik och ordnade en minnesvärd spellista på spotify. Jag var klar med den 09:00 och slumrade då till i ca 45 minuter. Sen packade jag väskan med träningskläder och matlåda och stack till salongen. Ikväll blir 1 timmes yoga och sen lite styrka, träningsvärken är fortfarande ganska grym men det ska väl ge sig snart.

Jag beställde ett par skor häromdagen, ett par DrMartens airwair. Det var rea och jag tror jag betalade 599:- istället för 1200:-. Jag köper aldrig så dyra kläder/skor till mig själv men jag kände att jag faktiskt var värd bra och fotriktiga skor, jag är 38 år gammal, kroppen värker och jag går i 99 kronorsskor från skopunkten.

Det är magiskt skönt att belasta fötterna nu.

Just det, en stor kram till er som kommenterat inlägget under här samt på facebook. Jag känner mig lite lättare över att veta att fler känner likadant som mig, att jag inte är ensam. Plus att ni känner er som mig och att ni inte är ensamma heller. Detta är ju något man inte direkt pratar om eftersom det känns rätt så pinsamt och såklart tror man ju att man är ensam om just den känslan, den rädslan… Men det är vi alltså inte.

577149_10200835507312870_2019124288_n602715_10200835507152866_28798674_n

Låt oss bli personliga & privata med varandra.

Mitt förra inlägg retade tydligen upp en av mina fotovänner, kanske med all rätt då jag gnällde över min ålder och hon är några år äldre än mig.

Men för att förtydliga ifall något var oklart nedan (för mig var det klart men jag visste ju vad det handlade om) så handlade allt om mig och min ångest, om mina svårigheter och min dödsångest, om att ta sig igenom jobbiga saker för att nå ett mål. Jag är en tjej som gått igenom obehagliga saker i livet vilket har fått mig att bli den jag är, en rätt osäker och rädd människa som aldrig provar något nytt i en miljö dör jag inte känner mig trygg. Jag har i alla år låtit bli att göra saker jag egentligen vill göra pga min ångest, för att jag blir så nervös och orolig. Hellre trygg hemma än osäker borta har varit min livsfilosofi.

Det har ju tyvärr också medfört att jag gått 38 år genom livet och undvikit saker.

Så när jag nedan skriver: ”20-årsåldern gick mig rätt förbi, på alla sätt. Att en 40-årig kropp aldrig kan bli fit och fast som en 20-åring” så handlar det om MIG och inte om folk över 40 eller 50. Det handlar om att ha stått och sett på medan alla lever livet, medan mitt liv tickar på och jag står bredvid och ser på. Som lite i en bubbla utanför. Och jag vet ju att alla kroppar kan bli vältränade oavsett ålder, att det handlar om engagemang och hårt slit.

Så, missförstå mina ord rätt.

Jag känner det som att jag har slängt bort så jävla många år, hela min ungdom, på att stå och vara rädd. Och jag känner mig avundsjuk på 20-åringar som tar vara på sitt liv, sina kroppar och sitt livsinnehåll. Jag gjorde inte det för jag hade fullt upp med att beskydda mig och ta mig igenom ett helvete så den tiden var bara en ”passage” för mig.

Nu i dagarna har jag bestämt mig för att börja träna, på riktigt och jag är så sjukt stolt över beslutet och mig själv. För mig innebär att gå till gymmet en enorm psykisk kraftansträngning, speciellt att gå dit själv. Jag är rädd för allt. Att gå dit ensam utan att hitta, utan att veta EXAKT vilken dörr jag ska gå igenom, exakt hur man gör vid incheckning, har dom ett lås att hyra ut, ska jag ta med mig träningsskor in i yogarummet eller lämna dom i skåpet, törs jag köa vid maskinerna om det är fullt, törs jag använda maskinerna när jag inte kan någonting alls och det står vant träningsfolk bredvid. Kommer alla titta på mig och skaka på huvudet och tyst tänka att jag är en looser.

Detta är säkert svårt att förstå för en människa med gott självförtroende men för mig är detta livet, såna här tankar snurrar i mitt huvud hela tiden, för varje ny sak jag gör.

Idag ska jag gå ensam på yoga på ett ställe jag aldrig varit förut med människor jag aldrig träffat och det som oroar mig mest i denna stund är; ”-Vart går jag in någonstans”

Så nej, jag anser inte att personer i 50-årsdåldern är gaggiga, värdelösa, rynkiga, fula och totalt ointressanta. Snälla, läs mitt inlägg en gång till men utifrån en annan människas ögon istället.

Må gott kära läsare för det ska jag göra. Ikväll ska jag bestiga berg.

IMG_7792IMG_7794