Flykten

Jag är så sugen på att lämna Sverige, att bara sticka till ett annat land, kanske till Amerika och bo på en bakgata där soptunnorna står bredvid dörrarna och nattklubbar ligger vägg i vägg med lägenheten. Att det alltid är ljus, ljud och liv runt om en, sådär så man nästan blir galen för att man aldrig får tystnad att tänka i men att det är det som är poängen. Jag vill vara ansvarslös och släppa kontrollbehovet, låta allting ske och bara tycka det är ok för det är vad universum vill.

Jag hatar att det är så

Nina Rochelle – (Happy) jag hatar att det e s_ (hela l_ten)

Du säger att du leker med tanken
Om att va min ängel tills jag dör
Jag säger lek, lek med tanken
Det är det som tankar e till för

Och jag leker med döden
Och du frågar vad fan jag gör
Jag säger jag leker bara med döden
Det är det som droger är till för

Och jag vet att du hatar, att du hatar
Att jag e så

Och jag ser att du e trött nu
Men du tar min hand ändå
Och jag vet att det finns inget jag kan ge dig
Min älskling jag hatar att det är så

Du säger livet e en gåva
Jag säger livet e dom nätter
Då jag inte kan sova

Happy jag hatar att det e så

Jag håller blicken mot marken
Och säger tyst nåt jag hoppas du hör
För det jag säger nu e viktigt
Du e allt som mina ord e till för

Sen säger du det finns något bättre
Nåt jag aldrig kommer nå
Jag vet inte vad jag ska säga nu
Men du ser att jag förstår

Till Saga

Nina Rochelle – Till Saga

 

Så exalterad att min röst spricker över att få rätt.
Ögonblicket då jag höjer glaset är väl förberett.
Några svindlande steg mot dörren gör att vår scen förstärks så anspråkslöst är mitt självförakt att det knappt märks

Det som händer är väntat tänker att det var på tiden.
Gör mig fin för att gå ut och insupa besvikelsen.
Jag kan sjunga och dansa när jag blir övergiven.
Du förstår jag rör mig så världsvant bland känslor jag känner igen

Saga mitt bidrag till turismen är att jag glömt hur man går hem. Men jag smälter in bra i alla sammanhang oavsett med var och med vem.
Och saga det gör mig varken besvärad eller särskilt förtjust. Men det gör stämningen mer lättsam och det får mig att stå ut.

Du förstår jag har lärt mig att värdesätta min egen distans till sånt som tröstande händer till sånt som inte leder någonstans.
Jag baddar min panna där är världen som väntar mig än men jag kommer inte att delta vågar inte ens närma mig den

För Saga allt som jag försökt att hålla ligger spritt, allt som jag försökt bemästra, svävar fritt, allt som jag inte når ligger här framför mig.

Och Saga jag kan se hur det gör dig förbryllad hur det fascinerar dig

//Nina Rochelle

 

Kompisar

Jag stal med mig min lilla brorson Elias hem från hans syster 1-årskalas igår. Han fick sova över med allt vad det innebär; hundprommis, laga middag, äta framför tv;n, sova bredvid hundarna för att sedan väcka faster i ottan. Tidig frukost framför barnprogram med en sötunge är rätt så  mysigt faktiskt.

Ett måste när det är höst och tidig morgon är ju såklart  små härliga ljuskällor som denna i mitt fönster.

Middag och frukost

This entry was posted in Dagbok.

Om att ha en sjukdom som inte syns utanpå

Jag mår inget bra alls dessa dagar, inte pga halsontet utan pga min kropp, min struma bråkar, sköldkörteln har ”svullnat” vilket den gör då och då. I de inflammatoriska perioderna så trycker sköldkörteln mot strupen och gör det svårt att andas, det känns ungefär som att någon trycker in 3 fingrar över strupen precis ovanför nyckelbenen. Denna åkomma får hela kroppen att skrika i protest, man blir oerhört trött, man blir irriterad och får humörsvängningar, det värker (mer än vanligt) i hela kroppen och man vill bara att det ska vara natt dygnet runt så man får vara ifred och sova… Även vikten påverkas just nu och oavsett hur nyttigt jag äter så fångar kroppen upp allt.

Att ha en sjukdom som Hashimotos är enerverande, den syns inte utanpå och alla tror att man mår finfint men det gör man tyvärr inte.
Inte ens de människor som står en närmst vet hur man egentligen mår och när man berättar det men det inte syns utanpå så försvinner ens trovärdighet och man blir avfärdad som gnällig, hypokondrisk.

Det är en extremt ensam värld när man har en ”osynlig sjukdom” och ibland vill man bara skrika rätt ut.

Om skönhet

Jag är så trött på mig själv och på mitt fotograferande just nu, seriöst riktigt jävla less.
Jag skapar inget längre utan fotar mest vardagsbilder ur livet, jag saknar dessvärre mina bilder och mina självporträtt… alltså de mörkare svärtade självporträtten. Jag är less på det mesta faktiskt, på fotot, på mig själv, på den ständiga viktproblematiken (struma och underproduktion), på livet, på jobbet, på fritiden… Allt är tråkigt, så fruktansvärt tråkigt.

Och jag orkar inte göra någonting för att ändra på situationen heller.

En bild från -08 som jag tog på min man innan vi gifte oss. Han kan vara den vackraste människan någonsin.

Make me!!!

Elias blick i denna bild säger massor. Han vill inte alltid äta sin mat nämligen och speciellt inte när jag är barnvakt. Själv äter jag mer än gärna vilket leder till att jag borde ta en 45 minuter på gåbandet sen, jag slängde ihop stuvade makaroner och köttbullar vid 03 inatt, inte så bra 😀