Det finns inget i den här dikten som jag tänker förklara… eller förneka.

min pojke skriver sånger om andra flickor blottar minnen längtar bort och jag
jag tänker på att ligga med lars demian och på hur hans läppar händer
hårdhet måste skilja 30 år
från då från nu från dig

men så smyger jag
mig närmre låter tungan glida över huden; säger

tala mina ensliga nätter till rätta
viska dina visor tysta dagen och gråt inga skytunga himlar
lägger tanken vid natten vila; nu vilar svalor mot mitt kött nu faller längtan
vingslag

jag bär inga hjärtslag runt halsen men lämnar spår i tiden och skriker;
jag har varit här

jag har varit där och jag låg med uffes kompis
han som jag inte minns namnet på men det var vodka med i leken
och man glömmer så lätt av sprit

huvudet i ett främmande knä en hand i mitt hår

i taxin
kyssarna
och köttet

hans hängslen under mina händer de något töntiga byxorna
och ett hastigt hej då på pendeltåget

jag har varit här

aldrig i falkenberg för mina fötter
hör till stockholm
slussen och maria
förorten utanför
du kanske har sett mig

för
jag står på samma ställe och skriker jag har varit här jag är

jag är

fortfarande här