Did you hear that voice, did you see that face

Axlar, böj och biceps avklarat. Nu mår jag illa och är skakig som fan i armarna. Det är ett bra tecken på effektiv träning.
Ikväll eller i morgon blir det rygg och mage, jag haaaaatar att träna mage.

Från och med nu ska jag kämpa med att komma ut ur mitt skal, ur min trygga värld bakom långa jackor, luvor, stora tröjor, sluta gömma mig bakom mig själv. Det är inte farligt att synas och jag kan inte leva mitt liv bakom ett skal av osäkerhet.

behindthecrack

Legday is a goodday :D

Nu är det höst igen och min hjärna skriker efter att få förändra mig. Jag vill färga håret (ovanligt va) , men inte bli mörk eftersom jag har kämpat som en tok för att bli ljusare men jag är sååååå trött på mitt lockiga rufs. Det hade varit härligt att ha ett typiskt svenskt rakt blankt hår men icke.
Just nu ser jag ut som en hottentott och det är i ofs inget fel på hottentottar, dom verkade vara en ganska skön grupp av människor som alltid delade sin mat med varandra slogs och stal boskap från sina olika stammar, det är lite som på gatan där jag bor. 😉

Igår fick jag hem min order från Gymgrossisten, 2 storpack shiratakinudlar och lite nya vitaminer och mineraler samt nattprotein.
Idag bör jag få hem 2 nya Iphone 5 och i morgon ett par nya rosa träningstights, parfymen warm cotton från clean.
Det är som julafton hela veckan 😉

Idag är det bendag vilket passar fint då mina triceps och lats fortfarande är rätt möra, det ska nötas till benen skriker stopp och efter det ska jag halta till salongen och skulptera naglar till 20:00. Ingen ro, ingen vila.

20130918_212539

Blödning och skada är lika med vila.

Idag har jag en ofrivillig vila, jag skulle ha åkt till Flex direkt efter jobbet men var ju hos den eminenta kiropraktorn Mikael i morse. Mina höfter/bäcken är ostabila, jag är kortare och svagare på höger sida och snedbelastar vid träning, handleder, händerna domnar och axlarna/skulderbladen akutsmärtar, fingerleder och fotleder håller på och bryter mig itu, ja jag är rätt så sliten i kroppen kan man säga.

Efter 1 timmes kiropraktikbehandling så är gym och styrketräning förbjudet. Lederna manipuleras så pass mycket att man måste vila och helst inte arbeta så hårt efteråt. Men men, jag matar på med arbetssysslorna trots att kroppen skriker efter ett varmt bad och en säng 😉
Gymmet däremot, det måste jag motvilligt låta bli. Det ger mig alltid ångest när jag inte kan, hinner eller orkar träna, jag vet att lite längre vila kan vara hälsosamt så att kroppen verkligen får återhämta sig men det gör ont i hjärnan av vila, förstår ni hur jag menar?

406be4f8d42711e29cc422000aa80493_7f6726934d47711e2bb3522000a1fb076_7

I onsdags körde jag ett benpass med Linda, jag har ju en blödning i ljumskmuskeln som jag varit tvungen att låta vila och läka ut och har då låtit bli benpass under en längre tid så då passade vi på att prova om jag hade läkt klart.  Vi körde benböj med fri stång, marklyft och benpress, inte förns i benpressen så gjorde sig skadan påmind och då bröt Linda träningen direkt. Jag ville köra på (envis som synden) och hade inte Linda varit med så hade jag tränat vidare. På kvällen var jag otroligt glad över hennes erfarenhet och kunskap och att hon faktiskt satte stopp, jag hade rejält ont och fick halta fram (igen). Fan.

Men, det är just en av dessa saker som är så värdefullt med en coach; Erfarenhet och Kunskap!

På kvällen tog jag en rask prommis med hundarna och småjoggade väldigt långsamt emellanåt, efter nån kilometer mattades värken av så jag körde på.

På torsdag kväll efter jobbet så for vi raka vägen till Småland för att fira midsommar med makens familj och lite vänner.

1dd1252ad9e511e2850422000a1f9a85_7c2906458dc2f11e2b19622000a1f9d89_7179372f2dc2f11e2a34e22000ae91355_7

Midsommaraftons morgon började med TRX, 10-kilos hantlar a´biceps och axel/hantelpress och sedan lite god mat samt några nubbar, jag la mig i tid och tog dagen efter en joggingrunda på 5 kilometer medan resten av byns befolkning åmade sig i baksmällans grepp. Kors i taket, det var första gången i mitt liv som jag joggade 5 kilometer. Jag tror tamejtusan att styrketräningen även har gett mig kondition. Jag var och är så mäkta stolt över mig själv.

9691e190db6e11e2871d22000a1f92db_7 8d7a98b8d6d711e2ae4022000ae911aa_7

Söndag; vila.

Måndag; kort pass av axlar samt biceps.

Något som tyvärr ofta händer när jag inte får träna av någon anledning är att jag failar i kosten, jag äter bra hela dagen men framåt kvällen så åker kolhydraterna fram. Besviken är bara förnamnet men jag får ta nya tag i morgon. Det är ju faktiskt inte hela världen att nån enstaka gång äta utanför de annars så hårda ramarna och den lilla mängden är egentligen inget att tala om.

Nu ska jag låta min ömma kropp få glida ner i ett riktigt hett skumbad och sedan blir det en film med Zjiwago i våra väl investerade elevationssängar <3

IMG_8003

Det här är Min historia och jag säger Nej tack till folks negativitet!

Jag börjar bli trött på mentaliteten här i Sverige så därför skriver jag det här inlägget nu,

Jag är ingen tjock tjej, jag är inte heller den smalaste tjejen. Under min tonårstid var jag som vilken normal tjej som helst men när jag var runt 24 år år så började jag öka i vikt trots att jag åt som innan och hade ett aktivt liv. 15 kilo plus och många år senare så kände jag hur stor jag hade blivit och ville ändra på det men det gick inte, jag försökte med GI, Atkins, kaloriräkning och Reductil. Inget fungerade och jag gav till slut upp. Jag var hos läkaren i omgångar pga min dåliga hälsa men blodproverna visade ingenting och läkarna kallade mina symptom för psykiska. Där någonstans förlorade jag mig själv ett tag men lyckades efter några år igen börja gå ner i vikt. Jag köpte Reductil på nätet (den starkaste dosen) samt räknade kalorier stenhårt och gick ner till 54 kg. I samma veva lämnade jag min dåvarande fästman som ständigt påpekade hur jag såg ut, att jag var för tjock, att jag åt för många bullar osv. Han kommenterade nån gång att det var typiskt att jag skulle gå ner i vikt då jag gjorde slut med honom.

Smalhets på hög nivå.

Efter det fick jag kämpa för att hålla mig på en (för mig) normal vikt, jag gick ständigt upp i vikt men bantade ner de kilona igen. Mitt liv var en riktig jojobantning. Sen till slut gjordes det en biopsi på mig och jag fick diagnosen Hashimotos tyreodit, min ämnesomsättning var på noll så det var inte konstigt att jag ständigt ökade i vikt trots min kamp.

Sedan fortsatte åren med Levaxin och kaloriunderskott, så fort jag åt över 1100 kcal så gick jag upp i vikt. I början höll jag mig på en normalvikt utav kosten men i slutet så gick jag bara upp i vikt och då drog jag ner kalorierna ännu mer. En ond cirkel av dålig ämnesomsättning, diet, sjukdom, bantning, cardioträning och inget resultat fick mig att bli knäpp. Speciellt knäpp blev jag av kommentarer från folk som kallade mig anorektiker och/eller bulimiker. Nej, jag blev ledsen och kränkt. Jag har en sjukdom som gör att jag går upp i vikt av nästan ingenting och som jag försökte motarbeta.

För 3 månader sedan fick jag nog av att leva på svältkost och började träna lite mer styrka hemma, jag köpte tyngre hantlar och jag googlade på bra övningar och jag märkte ett väldigt snabbt resultat i styrka. Men utförde jag övningarna rätt?
Jag ville se en förändring i kroppen och jag var trött på att banta så jag bestämde mig för att köpa ett månadskort på Huddingehallen och jag gick dit och körde maskiner. Där någonstans blev jag mer peppad och kontaktade en fitnesstjej som jag sponsrat med nagelförlängning inför Decembercupen och Luciapokalen, utav henne fick jag ett personligt kostupplägg samt coaching med träningen.

För 2 månader sedan  köpte jag ett års-abonnemang på Flex Sports Club och kör åtminstone 5 tunga styrketräningspass i veckan, jag har övergått helt till fria vikter och slutat med maskiner (maskinerna är ett komplement bara). Idag törs jag gå in i fria vikter-rummet och ta plats framför spegeln bredvid biffarna och de snygga smala tjejerna som jag var så skraj för förut, dom bryr sig inte ett dugg om mig ju 😉

Med hård träning kommer en  en kost som jag inte är/var van vid, att äta var tredje timme och att äta så cleant det går, inga skumma tillsatser, inget halvfabrikat osv. Jag har slutat helt med allt som är kolsyrat, även vatten och jag har slutat med tugummi. Jag äter i princip kött och potatis varje dag. I början hade jag svårt för att börja äta mer då jag kände att jag tappade kontrollen och jag var rädd att börja gå upp i vikt igen vilket jag faktiskt gjorde. Men jag körde på och tränade, åt och tog alla mina olika vitaminer, proteiner, glutamin mm. Till slut vågade jag släppa kontrollen både på mat och vågen och jag ser hur kroppen formas om, fettdepåerna försvinner sakta men säkert trots att jag äter mer, jag är ständigt hungrig (hungrig på riktigt alltså). I början körde jag helggodis och vin, fusk var tillåtet för mig och är tillåtet men så förra veckan så hände något, magen som är mitt stora hatområde började se annorlunda ut. Svullnaden börjar ge med sig och muskler börjar framträda och där någonstans så blev jag inte ens sugen på helggodiset utan lyxade på en proteinbar och en shaker med isvatten framför Eurovision. Och jag var så jäkla nöjd, jag kände mig så oerhört lycklig och belåten med mig själv och livet.

Idag bryr jag mig inte om att vara smal längre, det är inte det som driver min träning framåt utan det är min styrka. Att kunna ta tyngre vikter och att känna mig stark, att se hur kroppen formas om och att jag gör något med mitt liv. Jag har inte bara börjat träna, jag har även skaffat mig en hobby, en ny livsstil, ett nytt tänk och jag håller mig frisk och hälsosam. Jag har börjat känna mig lycklig och tillfreds med mig själv och mitt liv och det är en känsla jag inte haft på väldigt många år. Det är som Linda sa; träning är inte bara träning och att gå till gymmet, träning en livsstil, en religion och det här är religionen vi har valt. Jag kan seriöst säga att så vänliga, hjälpsamma och öppna människor som de jag träffar på gymmet varje dag är sällan jag träffar någon annanstans i livet vilket såklart leder mig in på nästa ämne;

Hur ens träning kan provocera andra!

Det kommer tyvärr en del nackdelar med att man tränar och äter cleant och det är allt i från dryga kommentarer till skitsnack. Jag vet seriöst inte hur folk kan ta så illa vid sig av att jag/andra tränar. Hur folk kan tycka det är så viktigt att påpeka att jag har en 40-års kris, eller att träning är ointressant (ja för er som inte tränar själva kanske), hur det inte är nyttigt att träna så mycket, att muskulösa tjejer inte ser så bra ut, att träningsvärken är ett bevis på att det inte är bra med träning osv. Sedan tillkommer lite mer kommentarer om att man har anorexi och man hånas för sitt val att äta en nyttigare kost och att man bakar hälsosamma sockerfria bakverk istället för de vanliga bakverken.

Vad betyder denna ounsamhet och varför finns den?

Varför är man inte glad åt att en person lyckats ändra sitt ohälsosamma leverne och börjat göra något nyttigt som får en att må bra både fysiskt och psykiskt? Är det avundsjuka? Avundsjuka för att man själv inte orkar komma igång eller ens vill träna?
Jag vet att även jag tittade på vältränade tjejer och sa nåt dumt om dom bara för att stärka mig själv som inte hade valt deras livsstil, det är fult med muskler på tjejer, dom ser ut som karlar, patetiskt att inte ha ett liv…  Ja, jag vet inte vad jag hittade på för att rättfärdiga mitt eget leverne.
Jag var avundsjuk på att jag inte hade kraften att ta hand om min egen kropp.

Jag tycker inte längre att smala tjejer är så perfekta, tvärtom kan jag tycka synd om dom som bara bantar, jag vet för jag har varit där. Nu läser jag träningsbloggar för att inspireras och jag har hellre en vältränad kropp en en smalslapp kropp. Däremot trashar jag inte andra människor för just deras val och jag hoppas bara att dom kan respektera mitt val och glädjas åt mitt nya hälsosamma liv.

Det var allt för mig denna gång.

Detta är en bild tagen i Fredags, det var den som fick mig att tappa sugen helt på helggodiset. Svullnad borta och muskler som träder fram. I morgon slänger jag upp före och efter-bilder på min resa.

IMG_8544