Lördagkvällens skådespel

Igår var det strålande väder hela dagen men framåt kvällen drog åskan in och skymningsljuset blev så otroligt vackert. Att sitta i en stuga i skogen nära havet med åska och blixtar är både skrämmande och mysigt. Vi satt på verandan och lyssnade enda till regnet slog ner så hårt att det gjorde ont i skinnet.

Sen satt vi inne och med glasdörrarna på vid gavel och lyssnade samt fascinerades över skådespelet. imageimageimage

Analoga fotografier från slutet av 90-talet

  • image imageimage

Jag la upp 2 av bilderna i en fotogrupp jag är med i och där blev en av dom anmäld som stötande pga kvinnans bröstvårtor.
På Instagram blev den andra bilden anmäld och bortplockad.
Det blev också stora diskussioner om att jag porrifierar kvinnan för den manliga blicken medan jag själv anser att jag har gjort tvärtom, fotat en vacker kvinna med övervikt och härliga former, jag har låtit henne vara den hon är utan att stå och puta med läppar och rumpa på ett utmanande sätt.

Majoriteten av kvinnorna i gruppen höll med mig medan ett fåtal var riktigt arga och upprörda över mina bilder. NO MORE kvinnoshaming säger jag. Låt kvinnan vara precis som hon är, vi äger våra kroppar och ingen har rätt att ta på oss, bedöma oss eller trycka ner oss.

Därför kan jag inte publicera dessa foton direkt här på Facebook då jag riskerar att bli avstäng/bortplockad så jag länkar från min hemsida, kika gärna in där och tyck till (här eller där). Vad anser ni om att kvinnors bröstvårtor inte får synas medan en mans bröstvårtor är helt ok för allmän beskådan?

De två bilderna på kvinnan ensam blev kallade ”porr” av en del. Jag fotar inte porr, jag fotar estetiska nakenbilder i svartvitt.
Fotat för ca 17 år sedan med analog utrustning och framkallat och kopierat hemma i mitt eget mörkrum.

 

Squats på tå

Ikväll testade jag benböj på tå, jag höll stångens vikt på 20 kilo iom den nya övningen samt för att inte riskera allt för krampaktigt ont i vaderna i efterhand. Det svåraste av allt var att försöka hålla balansen, shit så svårt.
Jag är sjuk sen i Onsdags, en brutal förkylning med halsont (som äntligen gett med sig) snuva och galna nysningar. Hostar däremot som en jäkla tok.  Men det kändes som att idag var det ändå ok att träna igen.

Det blev 20 astråkiga minuter på crosstrainern och 30 minuter styrka, sen fläsk, sötpotatis och morötter. Lördagslyxen får bli ett kvargmål med hallonröra i. Tumme upp på det.

12959586_10209457088407009_1083719928_o

-Du har förslitningar i ledbrosket och kronisk inflammation

sa min ortoped.

Ibland har jag så ont i knäna att jag knappt kan gå men andra dagar känns det helt ok och då tränar jag, sen gör det så ont att jag inte ens kan cykla men det gör jag ändå.

Igår cyklade jag fram och tillbaka till jobbet 3,6 mil och knät låste sig så jag var tvungen att veva med benet i luften samtidigt som jag svischade fram, sedan halt-cyklade jag som man haltar vid gång, fråga inte hur det gick till för jag fattar det inte själv… Så jävla snygg.

Men, det är ofarligt att träna med dessa risiga knän, träna efter förmåga sa farbror doktorn och jag tränar på. Benspark, benböj och kettlebellsvingar, långsam jogg på skogsmark och cykling i den snigeltakt jag orkar med. Jag är fan ingen elitidrottare även om jag innerst inne har nån hemlig dröm om att ha kondis som en ultralöpare… Moaaahahaha…. träning is tha shit.

Nu är det fredag, jag har elcyklat fram och tillbaka till jobbet ett par dagar denna vecka och sedan har jag cyklat med mina vovsar direkt när jag kommit hem. En hund i taget eftersom dom har olika behov, Karlsson är nämligen lika halt som jag är och får inte springa för långt 😀

10474290_10206906062992968_2954536014861148116_n 11255395_10206906041552432_1523680640663090021_n 11265428_10206906042312451_2128099610261919637_n 11351297_10206906041792438_9013868353333414685_n

10/5-2015-ett foto om dagen

Ett foto om dagen-projektet går åt helvete.

Jag finner inte nån inspiration att anstränga mig heller för den delen. Ingen läser ändå bloggar längre om man inte är en ”storbloggare” som bloggar/twittrar/instagrammar hashtags som #nellypoolparty. Folk blottar istället sina liv på Facebook en sisådär 35 gånger om dagen, skriver till sin ”älskling” offentligt istället för att säga det du vill säga direkt till hens face, folks liv är fantastiska. Right?

Mitt liv är också rätt fantastiskt men jag tror inte jag har behovet att skrika ut det till världen, jag tror dessvärre att de människor som hela tiden ska berätta om sin bästa kärlek precis hela tiden tyvärr inte har det så bra som dom vill påskina.

Jag facebookar om mina underbara skogspromenader istället för underbara middagar med bästa den eller den, jag facebookar lite skämtsamt om fredagsmyset med min nya cykel eller med hundarna istället för party med bästa Peter, Niklas, Anne, Sune eller Britta. Min man är inte bättre än någon annan så jag behöver inte hävda det heller, men han är den bästa för mig. Han är min och vårt liv är vårt, vissa delar av vårt liv delar jag med er men långt ifrån allt.

image

Just nu är min make i Spanien och jag är ensam med hundarna, mitt humör växlar mellan sprudlande lyckligt och depressivt. Jag har fått en ny soffa, begagnad men som ny. Grå, stor och otroligt bekväm. Skitsnygg. Jag har även gjort en myshörna i sovrummet där jag  sitter och skriver nu, divanen fick ta plats i hörnan bredvid sängen, så jäkla perfekt.

image

I fredags joggade jag en  2,5-kilometers-runda med hundarna direkt efter jobbet, igår tog jag racern på en 8-kilometer kort sväng och idag joggade vi skogsrundan igen. Jag måste jobba upp min icke befintliga kondition men det är tufft. Min sjukdom vill inte aktivera kroppen på det sättet, min sjukdom (Hashimotos Tyreodit) skapar en mjölksyra i musklerna som inte är normal och jag hatar det. Jag vill skrika till alla att jag faktiskt är en superaktiv människa som alltid är igång trots att kroppen sviker. Trots att musklerna skriker av utmattning och får mig att vilja lägga mig ner på plats så fortsätter jag att  vandra i terräng, försöka lära mig jogga, cykla snabbt och långt, jag fortsätter rörelsen fast min kropp svider av mjölksyran. Jag fattar verkligen inte varför jag ska ha åkt på en sån jävla nitlott i det endokrina systemet. Karma kanske, jag var kanske en riktig jävla elaking i mitt tidigare liv

 

Så, där fick ni en dos av ”privatliv”.

 

Jag har ett fantastisk liv… Men det kommer fan inte gratis!

 

IMG_20150509_121124

21/3-2015-Ett foto om dagen

Idag var jag på magnetröntgen för mina knän, vilken panik jag fick när ringarna på vänsterhanden började att vibrera och ge stickningar i hela handen. Ligga still och inte röra sig medan handen hade ett epileptiskt anfall… Lätt…  Jag smög ut armen från tunneln och la den ovanför huvudet och då avtog   det efter en stund. Scary shit. Det är en rätt sjuk grej när man läser om de magnetiska fälten i ens kropp och vad som händer vid exempelvis en magnetröntgen. Våra kroppar är helt fantastiska, vi är verkligen våra egna små universum fyllda utav planeter och vintergator.

image

12/3-2015-Ett Foto Om Dagen

Igår när jag kom hem från jobbet la jag mig för att vila… Och vaknade 3 timmar senare. Inga problem att somna på natten sen trots det. Jag började morgonen med ett helkasst träningspass, det var så löjligt att jag inte ens vill kalla det träning. 3 set marklyft, 12 kettlebellssvingar och 2 set hammercurls och 4 set benspark. Skrattretande men jag rörde mig ju i en kvart iaf 🙁

Det får bli ett redigt pass ilväll efter ett matintag istället. Att träna på morgonen utan att ha fyllt på med mat är fan inte min grej, jag fattar inte hur folk grejar det.

Struman gör såklart sitt till, jag har haft ett inflammatoriskt skov ett tag vilket drar ner energi och välmående. Därav sömnbehovet.

image