Photoshoot

I går hade jag en fotografering med en tjej som ville ha bilder på sigoch sin hund, Lördagen hade varit det ultimata vädret för att fota men vädret igår var ok om man jämför med idag. Tänk att ha planerat en snöig fotosession och det bara var grått blask som idag :/

Dessa bilder var mest för att värma upp, hunden ville bara sitta med ryggen emot mig. Det spelar ingen roll vad vi lockade med så satte hon sig bakvänt. Hysteriskt charmig vovve.

_dsc7831 _dsc7896

Analoga fotografier från slutet av 90-talet

  • image imageimage

Jag la upp 2 av bilderna i en fotogrupp jag är med i och där blev en av dom anmäld som stötande pga kvinnans bröstvårtor.
På Instagram blev den andra bilden anmäld och bortplockad.
Det blev också stora diskussioner om att jag porrifierar kvinnan för den manliga blicken medan jag själv anser att jag har gjort tvärtom, fotat en vacker kvinna med övervikt och härliga former, jag har låtit henne vara den hon är utan att stå och puta med läppar och rumpa på ett utmanande sätt.

Majoriteten av kvinnorna i gruppen höll med mig medan ett fåtal var riktigt arga och upprörda över mina bilder. NO MORE kvinnoshaming säger jag. Låt kvinnan vara precis som hon är, vi äger våra kroppar och ingen har rätt att ta på oss, bedöma oss eller trycka ner oss.

Därför kan jag inte publicera dessa foton direkt här på Facebook då jag riskerar att bli avstäng/bortplockad så jag länkar från min hemsida, kika gärna in där och tyck till (här eller där). Vad anser ni om att kvinnors bröstvårtor inte får synas medan en mans bröstvårtor är helt ok för allmän beskådan?

De två bilderna på kvinnan ensam blev kallade ”porr” av en del. Jag fotar inte porr, jag fotar estetiska nakenbilder i svartvitt.
Fotat för ca 17 år sedan med analog utrustning och framkallat och kopierat hemma i mitt eget mörkrum.

 

Facebook Censurerar Kvinnor

Idag publicerade jag en bild här på en kvinna som man ser brösten på, en vacker och finstämd svartvit bild. Jag skrev ett långt inlägg till bilden för att förklara min tanke om utveckling och hur jag hade kunnat gjort annorlunda osv. Tyvärr blev min bild anmäld till facebook som stötande. Det är så himla tragiskt att en bild på en kvinna i sin naturliga form anses som stötande medan det skapas grupper och sidor med våld, övergrepp, misshandel, djurplågeri osv. Det våldtas hejvilt ute i livet och förövarna släpps fria för det står ord mot ord, 1 kvinna mot 5 män anses inte vara något problem i ögonen på domstolar, advokater och åklagare. Det kanske inte är så konstigt att en naken kvinna anses som stötande med tanke på vilken syn som Sveriges lagar har på kvinnan. Fy fan.
Jag gör om inlägget här på min sida istället och länkar till facebook. Tji fick du Facebookskit!

Halloj tjejer 🙂

Det publiceras ett stort flöde av bilder i vår grupp, underbart ?
Många bilder är inte genomtänkta och många bilder är mer en dokumentation av vad personen gör för stunden eller vad den har sett. Vi vill ju så gärna inspirera och bli inspirerade här i gruppen. Jag själv lägger in bilder väldigt sällan då jag ställer väldigt höga krav på mig själv men vi är olika. Med detta menar jag inte att vi INTE ska publicera våra bilder på sidan, tvärtom. Men jag vill att vi tänker igenom publiceringen; -Är detta en bild som jag själv anser är wow, en av de bättre bilder jag tagit, är det en bild jag jag vill få konstruktiv kritik på, är detta en bild jag tror att jag skulle kunna sälja eller få uppsatt på en utställning?
Eller är det en bild som visar vad som bor i din taknock just nu, eller på ett torn du såg i fjärran på din semester, är det en oskarp bild på ditt barn/barnbarn/granne och tror du i såna fall att en random åskådare skulle känna samma sak för bilden som du gör?

Blir du irriterad över att folk skriver; -detta är mer en familjealbumsbild eller att människan i bilden är oskarp? Tänk i såna fall efter en gång till vad du själv tycker om bilden, kanske ger den dig mer känslor för att du har en relation till det som syns i bilden. Det som betyder massor känslomässigt för dig kanske inte berör betraktaren därför att denne inte var med vid fototillfället eller känner människan på bilden.

Vad sägs om att fundera över hur vi tar våra bilder, att planera sin bild innan vi knäpper av. Vinkel, det gyllene snittet, motiv, bakgrund osv. Vad händer om du lägger dig på mage eller ställer dig ovanför motivet, vad sker i bilden om du vinklar kameran åt höger så att den tråkiga cykeln eller staketet försvinner ut bild?

Nej, vi behöver inte vara proffs men när du publicerar en bild här, tänker du då på dessa kriterier:

”Gruppen är till för alla med ett genuint intresse av foto och vill utveckla ditt fotograferande! Nybörjare – proffs.

Vi fotobombar inte gruppen utan tänker efter vad vår bild/bilder tillför gruppen.

Men om du förväntat dej en grupp att visa typiska semesterbilder på familjen eller bara visa bilder för att få en massa gilla så är detta inte gruppen för dej.

Vi ger konstruktiv Feedback/kritik på varandras bilder, tipsar om inställningar, redigering med mera.
Är man med i denna grupp så får man förvänta sig att få feedback/kritik även om man inte ber om det.
Vill man inte ha det så finns det andra grupper att gå med som fungerar på det sättet.”

Detta är ett inlägg skrivet med kärlek så ta inte illa upp, ta istället till er och fundera lite mer över era bilder och plåtningar. NI är fantastiska allihopa, VI är fantastiska kvinnor <3

k2

Weddingphoto

Jag brukar sällan frilägga färgdetaljer i foton för jag tycker det känns lite nybörjarstil, alla som precis lärt sig lite om retusch tycker att det är en sån stor grej och så wow… Själv känner jag mest att det är klyschigt.
Men, nu gjorde jag det iaf, gick emot mina egna regler. Jag var tvungen att få flickan att poppa fram lite ur fotot så hon fick vara i färg medan resten blev svartvitt, blek färg så att kontrasten inte ska bli alltför märkbar.

Jag tycker det funkar, vad tycker du?

lintott

Ur; Jennys perspektiv

Jag har tidigare gnällt lite över att jag aldrig finns med på familjebilder, festbilder, dopbilder eller bröllopsbilder. Att jag alltid är den som fotar och folk förlitar sig på mina bilder, det är lite som att inte finnas med. En patetisk känsla av något slags utanförskap. Min svägerska Sofia skrev en gång som kommentar på just detta: –Men vi kommer ju alla minnas dig som den som tog alla de fina bilderna. (tack)

MEN; här kommer några foton på mig tagna av ett proffs, utav en bröllopsfotograf som är så otroligt duktig på sitt arbete. Hon hittar magin i varenda foto hon tar, allt ifrån bröllopsbilder till enkla stilleben, hennes foton skapar ett inre lugn.

Från Ulrika och Björns bröllop i Somras:

jaggäst jaggäst2 jaggäst3 jaggäst4 jaggäst5 jaggäst6 jaggäst7 jaggäst8 jaggäst9 jaggäst10

Foton: Jennys perspektiv

1 bild om ensamhet

Jag var faktiskt med på dopet tro det eller ej…

På något sätt känner jag mig lite bitter på att aldrig finnas med på familjefoton, att alltid dokumentera hela min fina familj medan det är som att jag själv inte finns. Jag blir inte bra på bild så därför gör det inget att jag alltid står bakom kameran men så kommer tankarna:

När man/vi/familjen kikar på familjebilderna om 50 år. Vem minns mig då?

DSC_3112

Fotograf; Daniel Zjiwago