Den sista sången.

Hela natten rullade samma refräng i mina öron, i mitt huvud, både i halvdvala och i de vakna stunderna.

Den sista gången sista
gången vi sågs
Sista sången sista
sången du får
Den sista gången sista
gången vi sågs
Det här är sista sången sista
sången du får

 

Igår var jag på kent, igår sa jag farväl till min längsta kärleksrelation. I över 20 år har Joakim Bergs röst och ord fått vara en följeslagare i mitt liv, mitt ledmotiv.
Jag vet att alla killarna finns kvar och jag vet att dom kommer fortsätta göra musik men såna här avsked gör ont. Att säga farväl är smärtsamt.

The stars are up – one fell down – and flew away – flew away

15578730_10211809475975228_8421345485415183323_n15442119_10211818214233679_3696114342920005365_n

Sockerfri

Jag har haft ett tufft år, ett av de värsta åren i mitt liv. Att inte äta är för mig ett sätt att döva smärtan i hjärtat, till slut orkade inte benen bära mig och jag rasade 10 kg på bara 2 månader. Sedan fick jag hjälp och började äta bra och näringsrik mat, jag började träna igen och kände att livet kom tillbaka. Så nu har jag har inte ätit godis eller fikabröd på 10 månader. Jag har tränat och tagit mina vitaminer och mineraler och ätit GI-kost med mycket protein. Det kändes bra i kroppen och jag började bli stark igen trots att jag hade väldigt ont pga artros i kroppen. Efter MR och möte med läkaren så fick jag börja med en medicin mot nervsmärta och för 5 veckor sedan började jag faila med min kost, medicinen har tunga biverkningar som bla extrem kemisk trötthet. Jag orkar knappt leva men lever gör jag och senaste 5 veckorna har jag levt som i en dvala. Jag har fått dra ner på jobbtimmarna och jobbat ännu mer kvällar än innan för morgonen är plågsam. Tröttheten leder till att jag inte orkar äta bra för jag tar medicinen kl 19:00 och två timmar senare slår den mig i huvudet med en slägga, oftast sitter jag på bussen på väg hem från jobbet då. Då äter jag mackor till middag och har alltså ingen lunch till dagen efter så det bli antingen att äta luft eller mer mackor. Jag har inte orkat träna heller, jag vet att träning ger energi men hur ska jag orka träna när jag knappt lever.

Dessa biverkningar är långsamt övergående, allt ska bli bättre, bortsett från viktuppgången, det suger. Men en bra sak är att jag som brukar sova 3-4 timmar per natt nu har sovit 13 timmar per natt. Smärtan i kroppen är mycket lindrigare nu och det är vad medicinen var ämnad för, att dämpa nervsmärta.

Nyss bestämde jag mig för att skärpa till mig med kosten igen, jag är sockerberoende och det räcker med pasta och ris för att allt jag byggt upp ska rasa och hjärnan ska skrika efter mer snabba kolhydrater. Jag har varit så oerhört stolt över att kunnat vara godis/fika och sockerfri så lång tid. Det har inte varit jobbigt en sekund, inte ens när de andra kalasat och mumsat. Jag brukade drömma att jag åt socker och vaknade med panik och en känsla av att -Neeeeeeej, nu är allt förstört. Men lugnet kom när jag insåg att det bara var en dröm, jag ville verkligen inte bryta mitt sockerlöfte.

Nu tror jag att jag bestämt mig för att börja äta socker igen, en dag i veckan. Fredagar eller lördagar. Jag ska styra upp kosten och försöka tvinga mig till att träna iaf 3 gånger i veckan. Jag måste hitta tillbaka till syret och orken. Jag måste för min egen skull.

img_7124

Dator och skärm för bildredigering

I lördags köpte jag en ny dator, en stationär dator och en skärm. Jag har inte suttit vid en stationär dator på säkert tio år. Snacka om att man vant sig vid laptopens värld. Det kom inget ordentligt ljud när jag försökte lyssna på musik och jag har ingen cam på skärmen. Jag stod som ett fån och undrade vad som var fel och vad jag hade köpt för skit. Ahhhh, man måste koppla in externa högtalare ja. Och man måste ha en webcam.
Nu har jag gjort om min lilla skrivbordshörna i vardagsrummet så jag kan sitta och redigera på en riktig skärm och se på tv samtidigt. Det känns helt galet att redigera bilder på denna skärm och att datorn arbetar så snabbt med mina bildfiler. Nikon D800 skapar filer som är väldigt stora och man kan knappt köra PS mer än en stund innan filerna och programmet segar ned laptopen och den måste startas om. Det händer inte med mina nya fina kompis. Jag lägger alla bildfiler på en extern hårddisk som jag kopplat in till datorn och kör enbart program på ssd-disken. Man lär så länge man lever.

Denna stationära dator som jag har köpt är så minimalt liten, den är i storlek som en Ipad men lite tjockare såklart. Den väger 1,2 kg.

15007669_10211399325601725_160490655_o15007931_10211399325881732_482676721_o

Just nu sitter jag och redigerar bilder från en gravidfotografering i skogen, vad som ska ske med bilderna sedan säger jag inget om ännu, hemligheter hemligheter 🙂

Just ja, jag håller på att försöka lära mig Lightroom också, det ska tydligen vara överlägset att strukturera sina bilder i. Än så länge är jag inte övertygad.

Kvinnokampen

Att vara kvinna idag.
Du ska vara stark och vältränad, du ska springa milen under timmen, du ska vara en karriärkvinna, du ska vara glitter och glamour och orka festa efter en 60-timmars arbetsvecka, du ska vara sexig men absolut inte slampig.
Du ska duga för en man.

Du ska vara allt det där men totalt fylld av ångest.
Kvinnans roll, den perfekta uppenbarelsen.

Jag orkar inte. Vem orkar?

dubbloheltklar

Lowkey photography

Nikon D800

Sigma art 35mm

 

Det går så mycket trender i fotografi just nu och väldigt länge har det varit modernt med väldigt ljusa och överexponerade bilder. Jag tycker absolut att det är vackert och fotar också ljusa bilder. Men det jag brann för i början av min fotografering är välexponerade och lite mörkare bilder. Detta är ett självporträtt taget i förbifarten helt utan intention att bli något. Men det blev något med hjälp av CS.

Det här är jag, rakt upp och ner utan smink eller förskönande belysning. Livslinjern får tala sitt eget språk.

Vad tycker du om denna typ av fotografier?

image

Lögnen

du med dina tusen vackra leenden
ett för varje kyss och ett för varje sorg
ett för varje andetag och ett för varje lögn
du med dina luftslott dina drömmar ditt pojkrum
och skorna som blev för små,
ett irland mot ett sverige en flicka mot en kvinna
och du blev höghus och betong

jag kan bara lova; mitt skinn och mina tusen tysta kyssar

min sorg är din
att överta

flow6